Iwillnevergiveup

Tjejkväll

Kategori: Allmänt

Igår hade jag yngsta dottern helt för mig själv! :)
Vi inledde med en liten promenad och samtal om allt mellan himmel och jord.
Framåt kvällen lagade hon en mycket god räkpasta till oss och sedan avslutade vi kvällen med massor av glass och den första Bilbofilmen. Det blev verkligen en toppenkväll! :)

Nya vanor

Kategori: Allmänt

Jag läste en intressant artikel om att bryta vanor.
Vi har ju alla vanor som vi inte är så stolta över...
För min del tycker jag nog att "tröstätandet" är den värsta. När jag är trött och stressad (och det har ju varit mitt normaltillstånd ganska länge...) har jag för vana att antingen pigga upp mig med något gott och onyttigt t ex en fika hos Sanne i kiosken på skolan eller helt enkelt äta utan att ens tänka mig för. Det kan handla om att det ligger bjudgodis framme någonstans eller att jag helt enkelt tar en extra portion utan att ge mig tid att känna efter om jag är mätt.
Det här är ett beteende som jag präglats av sen jag var barn. Jag minns att både min mamma och min mormor ofta gav oss barn något gott att äta som tröst. På den tiden trodde men ju på fullt allvar att nerverna skulle bäddas in i fett för att hålla sig lugna.
Med åren har detta satt sina spår i form av en övervikt som dessutom till stor del lagt sig runt magen vilket ju inte är nyttigt alls!
Men fy vad det är svårt att bli av med detta överflöd! Nu när jag varit/är handikappad har jag inte ätit lika mycket som jag brukar men jag har ju heller inte rört mig som vanligt (faktum är att jag har nog inte suttit så mycket någonsin tidigare som de senaste veckorna) så det har i bästa fall gått jämnt ut. Jag vågar inte ens väga mig för att kolla. 
Ofta är det ju så att andra ser ens dåliga vanor tydligare än man själv gör. Därför utmanar jag nu er som känner mig irl att kommentera det här inlägget och tala om för mig vilka mina övriga dåliga vanor är. Och kom inte och säg att jag inte har några för det vet jag att jag har! ;) Det var tex en elev som upplyste min om att jag satte pekfingret och långfingret i näsborrarna när jag tänkte för några år sedan. Den informationen är jag mycket tacksam för så jag kunde få slut på det ofoget. :)
Jag ser med spänning fram emot era kommentarer. Nu när jag har mycket egentid kan jag ju ta itu med och bryta mina dåliga vanor!

Smärta och sömn

Kategori: Allmänt

 Dagligen brottas jag nu med ett litet dilemma där förnuft och känsla inte riktigt kan komma överens.
 
Jag har kunnat hålla mig i stort sett smärtfri med hjälp av de doser morfin, kopletterat med paracetamol, som läkarna ordinerat sen jag kom hem från sjukhuset. Vid tre tillfällen medan jag var inlagd hade jag rejält ont. Den ena gången var när jag vaknade upp efter den första operationen och de andra gångerna var det snåla nattsjuksköterskor som inte ville ge mig tillräckligt hög dos av morfin. Då var jag tacksam över att jag fött barn och lärt mig andningsteknik för att stå ut med smärtan!
 
Nu försöker jag såklart hålla nere doserna utan att behöva ha ont. Smärtan försvårar dessutom läkningen har fått lära mig. Samtidigt vill jag ju inte ta så mycket morfin så att jag blir beroende. När jag läser i Fass finner jag lite tröst i att de skriver att vid korrekt användning minskar risken för beroende. Men vad är då korrekt användning? Jag får inga tydliga svar på detta när jag frågar sjukvården.
Paracetamol är dessutom inte bra varken för lever eller njurar så det vill jag inte heller ta i obegränsade mängder.
 
Det är framförallt på kvällarna jag har ont. Hittills har jag inte kunnat sova i min säng eftersom det gör mer ont när jag ligger ner. Istället pendlar jag mellan soffan och en fåtölj. Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv för att jag numera kan sitta upp och sova. Det hade jag aldrig trott att jag skulle klara men nöden har ingen lag sägs det ju.
 
Sömnen är också viktig för återhämtningen så jag kommer nog att fortsätta med morfin ett tag till - i alla fall till natten även om det känns lite sådär...
 
Botsett från detta lilla dilemma är jag mycket glad över att läkning och återhämtning verkar gå helt enligt planerna. Nu tar jag helg från sjukgymnasten och nästa vecka behöver jag bara gå dit tre gånger. :)

Fast förankrad i moder jord

Kategori: Allmänt

 
Yngsta dottern har satt upp denna påminnelse till mig i vår trappa! :)
 
 
På 80-talet när barnen var små stiftade jag bekantskap med halksockorna. De var ett måste på dagis men användes även flitigt i andra sammanhang. För några år sedan hittade jag ett par i vuxenstorlek på Åbymarknad i Klippan och köpte då till gamla mamma för att hon inte skulle gå och halka efter sin höftledsoperation. När jag var inlagd på sjukhuset efter mitt axelbrott blev jag erbjuden ett par ABS-strumpor av en skojfrisk manlig sjuksköterska. Med ABS syftade han på bromssystemet på bilar och det gäller minsann att inte ha för hög fart för då kan det bli tvärnit med dessa sockor på. Alltså fyller de dubbla funktioner - 1) håller nere hastigheten 2) förhindrar att man kommer på glid.
Hos Gus hittade jag dessa märkessockor till ett bra pris.
 
Displaying halksocka.JPG
 
 
Så här fräsiga var minsann inte föregångarna till halksockorna som fanns på 50/60-talet och kallades för sockiplast.
Jag önskade mig såklart ett par som barn men min mamma var inte så mycket för nymodigheter och påstod dessutom att man fick fotsvamp av dem. Så jag fick sukta utan resultat.
 
Avslutningsvis kan jag berätta att mina stygn nu är borta och att operationssåret läker jättebra! :)
 
 
 
 

Blått bälte i sjukgymnastik

Kategori: Allmänt

 
 
 
Igår fick jag VG av sjukgymnasten! :)
Jag går till henne fyra gånger i veckan och trots helguppehållet var min axel "fullt rörlig".
Jag får ju inte röra den själv ännu utan Ulrika (sjukgymnasten) ger mig passiv träning "90° elevation och abduktion samt 40° utåtrotation". Ni fattar väl???
 
Dessutom tränar jag som sagt fem gånger om dagen själv med tjugo armar uppåt böj, handvändningar, krama/spreta och armveckstänjning som maken får hjälpa mig med. Igår utvidgade jag dessutom min promenad från att bara gå till brevlådan och tillbaka (ca 200 m t o r) till en lite längre runda runt kvarteret. Ett litet steg för mig men ett stort steg för framtiden. ;)
 
Idag ska jag till Ortopedmottagningen i Helsingborg för att ta bort stygnen. Det känns lite läskigt men ska bli skönt att få såret uppfräschat.
 
Det är tur att maken är lite lös och ledig så att han kan skjutsa runt mig på alla mina aktiviteter. :)
 
 
 
 

Tänk om...

Kategori: Allmänt

Tänk om jag inte klättrat upp på stolen....
Tänk om jag blivit opererad direkt och sluppit vänta tre dygn...
Tänk om den första operationen blivit lyckad...
Tänk om de inte klämt till den där nerven i halsen under den andra operationen...

Sådana tankar poppar självklart upp i huvudet på mig emellanåt. Och det får de göra - men jag låter dem aldrig fastna! Jag tror inte jag är skapad för att bli bitter.

Nej, istället har jag bestämt mig för att denna olycka ska leda till något positivt i mitt liv. Jag ser det som en chans att stanna upp och tänka efter hur jag vill ha mitt liv.

Hittills har jag kommit fram till att
1) Jag måste lugna ner mig!
Mina närmaste har länge sett och påpekat att jag stressar för mycket. Jag har mest blivit irriterad på dem och sagt att så farligt är det väl inte. Men nu inser jag att de varit mycket mer klarsynta än jag och haft rätt hela tiden.
2) Jag ska träna balans, styrka och smidighet!
Ju äldre man blir desto viktigare är detta. Jag kommer troligen inte att börja träna på gym eller så utan göra mitt eget program. Jag måste nämligen tycka det är roligt för annars blir det inte av det vet jag. Jag har ju tidigare gått på både Nia och Yoga så jag tänker plocka rörelser därifrån och sätta ihop ett eget program. Men jag måste vänta till jag får klartecken av sjukgymnasten. ;)
3) Jag ska träna kondition genom att promenera!
Allra helst ute i naturen men här hemma i Ingelsträde kan också duga till vardags. Det är vetenskapligt bevisat att det bästa för att motverka stress är just att vistas i naturen - där slipper vi alla intryck som vi faktiskt inte är skapade för att hantera. Och vi som har förmånen att bo i Sverige med tillgång till så fantastisk natur bör utnyttja detta.
4) Jag ska äta sundare och helst lite mindre!
Mina kunskaper i och intresse för näringslära som jag fick för 45 år sedan och som jag uppdaterar ständigt ska komma ännu mer till nytta än tidigare. Framförallt ska jag äte mycket frukt och grönt och mindre fett, kolhydrater (speciellt socker) och rött kött. Helst ska jag köpa ekologiska/närodlade råvaror.
5) Jag ska dricka mindre alkohol!
Tidigare har jag tyckt att det har varit trevligt att bli lite salongsberusad emellanåt men det är slut med det nu! Jag ska inte riskera att ta snedsteg och snubbla på mina egna ben fler gånger. Heller ett glas av ett riktigt gott vin än en halv flaska halvdant. Blir det en varm sommar ska jag leta upp recept på goda alkoholfria drinkar som jag/vi kan sitta och suga på under ljumma sommarkvällar. :) Och så ska jag lära mig att dricka grönt te - inte för att det är gott utan för att det är nyttigt.
6) Jag ska inte slösa tid och energi på sådant som inte ger mig något tillbaka!
Detta gäller både aktiviteter och människor. De här veckorna har verkligen visat hur min fantastiska familj och många av mina vänner ställt upp och stöttat mig. I flera fall har jag fått stöd från oväntat håll medan andra som jag nog trodde skulle höra av sig inte gjort det. De senare kommer jag inte att lägga tid på i framtiden. 
 
Istället för "Tänk om..." ska mitt nya ledord bli "Tänk efter före!"

Mina tidigare fall

Kategori: Allmänt

Jag brukar skämta om att jag troligen kommer att slå ihjäl min! (Förlåt mig mina kära barn - jag vet att ni inte tycker att jag är rolig när jag säger att jag kommer att dö falldöden). Nu vet jag att det förhoppningsvis inte kommer att bli så! Den senaste olyckan ska bli den sista i sitt slag. Jag är inte dummare än att jag kan ta lärdom av det som hänt.

Under de senaste femton åren har jag ramlat rejäl minsta fem gånger!

1) Jag ramlade ut ur en hiss som gått lite för långt ner och därmed uppstod en nivåskillnad mellan hissgolvet och golvet utanför. Jag föll med hela min tyngd på en stackars liten kille som stod utanför. Både pojken och jag klarade oss som tur är utan skador! Denna incident är den enda jag inte själv kan anses vara skuld till.
2) Jag hade bråttom över skolgården för att möta min käraste och halkade i en trätrappa belagd med grönalger. Jag studsade på rumpan ner för flera trappsteg och slog mig rejält i svanskotan.
3) Skyndade mig ner för trappan här hemma eftersom maken kallat till kvällste. Väl ner i hallen körde jag in stortån i nederfållen på byxan och föll framåt. Den gången fick jag endast blåmärken lite är och är.
4) En liknande snubbelolycka inträffade en försommarkväll när maken och jag hade "turat" (för er som inte känner till detta uttryck kan jag förklara att vi säger så när vi åker båtarna mellan Helsingborg och Helsingör för att äta och dricka). Väl hemma på uppfarten till huset fastnade jag med mina spetsiga finskor i de vida festyxorna. I fallet stukade jag alla fingrarna och det tog ett år för mig att bli helt återhämtad.
5) En underbart skön sommarkväll satt yngsta dottern och jag ute på altanen och njöt av skymningen. Jag ställde mig på en stol (!) för att tända några ljuslyktor som jag hoppades skulle öka mysfaktorn ytterligare. Stolen var dock gammal och halvrutten så jag körde ena foten rak igenom. Föll utan en chans att ta för mig och missade med en hårsmån från att slå huvudet i en stor kruka. Även denna gång kom jag undan med skrapsår och blåmärken.
 
Jag inser att jag haft änglavakt (kanske för att jag av någon löjlig anledning placerat en ängel i varje rum;))! Men även änglarna har nog annat att göra än att vaka över mig och kan säkert tröttna på en liten obetänksam kvinna som slarvar med sig själv. Det är dags för mig att ta ansvar så att jag inte faller pladask och slår mig fler gånger!
 
Idag ska jag, liksom igår, jobba på min solbränna! :)
 
 

Mitt fall

Kategori: Allmänt

Det är i skrivande stund ganska exakt tre veckor sedan det ödesdigra ögonblicket när jag tappade balansen och föll. På bara en sekund förändrades väldigt mycket! Jag minns att jag tänkte, när jag stod där uppe på stolen och lite pedantiskt rättade till de fina dessertskålarna som jag fick av maken för några år sedan, "under lovet ska jag städa". Nu kommer det att dröja innan jag kan städa! Jag är ju vänsterhänt och det tar allra minst en dryg månad innan jag över huvudtaget får använda min vänstra hand till annat än de övningar sjukgymnasten tipsar om. Innan dess har jag kanske hunnit träna upp högran tillräckligt för att städa med den. ;) Eller också får jag inse att det är inte så viktigt... Än så länge har jag ändå inte ork till några avancerade fysiska aktiviteter.
 
I fredags satt vi och pratade med yngsta dottern (som ju var här och gjorde en strålande insats när olyckan varit framme) om händelseförloppet under olycksdagen. Det var rätt otäckt att återuppleva och bli påmind om allt detta som jag delvis glömt (förträngt). Känslor av obehag och sorg blandades dock med stolthet och empati för mina nära och kära som fått uppleva att jag råkat illa ut! Det är ju ofta minst lika jobbigt och frustrerande för de anhöriga eftersom de är helt maktlösa och "bara kan stå vid sidan om och titta på". Även om det var känslomässigt upprörande att gå igenom hela händelseförloppet var det nyttigt att få fylla i minnesluckorna och låta känslorna komma upp till ytan.
 
Önskar er alla en skön söndag!
 

Resumé

Kategori: Allmänt

 
Det har hänt en liten olycka sen sist!
 
Första söndagen på sportlovet ramlade jag ner från en stol. Jag skulle sätta upp några skålar på översta hyllan i köket och nådde inte upp utan tog en köksstol till hjälp. Jag tappade balansen och föll handlöst i golvet. Tack och lov slog jag inte i huvudet men ganska snart kunde yngsta dottern, som var på besök, konstatera att min vänstra axel inte var som den skulle. Det blev ambulans till Helsingborgs lasarett. Röntgen visade en komplicerad fraktur plus att axeln var ut led. Jag gjordes redo för operation. Denna procedur upprepades fyra gånger innan jag tre dygn efter olyckan äntligen blev opererad. (Eftersom Hbg är akutsjukhus kan man aldrig planera operationer...)
Dagen efter kunde en axelspecialist konstatera att han inte var nöjd med resultatet.
Ny operation exakt en vecka efter den första. Denna gång med lyckat resultat förutom att en nerv i halsen troligen skadades av slangarna vid intubationen.
Idag för en vecka sedan kom jag hem från sjukhuset och jag mår bättre för var dag som går! :)
Jag har s k axellås och tar såklart smärtlindrande medicier och antibiotika - nästa vecka ska stygnen bort. Fem gånger om dagen tränar och sträcker jag armen och fyra gånger i veckan går jag till sjukgymnasten som aktiverar min axel. Däremellan vilar jag. Nu när det börjar bli riktigt vårskönt ute ska jag försöka komma igång med lite promenader också.
Det känns fortfarande som om jag har tandläkarbedövning i munnen - det är svårt att äta och jag sluddrar på talet. Men även detta blir mindre besvärande för varje dag.
 
Under de här veckorna har jag haft mycket tid att tänka...
 
Först var jag rent ut sagt skitförbannad för att jag bar mig så klantigt åt! Men med tiden har jag förlåtit mig själv och bestämt mig för att detta ska leda till något positivt. Jag ska göra allt jag kan för att bli helt återställd och jag ska leva lite sundare och framförallt stressa mindre i framtiden. När olyckan var framme var jag nog nära att gå i väggen men gick i golvet istället. Nu är jag sjukskriven fram till påsk och den tiden ska jag ta vara på!
En annan sak som blivit väldigt tydlig för mig är vilken fantastisk familj jag har och även många väldigt goda vänner. Mina närmaste har alla, var och en på sitt sätt, stöttat och peppat mig och varit helt underbara! Detta är inget jag anser att man kan ta för givet - därför känner jag både stor tacksamhet och är stolt över dem alla.  :)
 
Min plan är att skriva så ofta jag orkar och har lust här på bloggen och berätta om min rehabilitering för er som orkar "lyssna".
Njut av resten den här eftermiddagen och till er som kommer att titta på Melodifestivalen önskar jag en spännande kväll. Jag för min del ser jag fram emot att få höra Ellan Benediktsson igen.
 

Kram till Er alla!

Kategori: Allmänt

http://publishme.se/iwillnevergiveup.blogg.se/#

Vår i luften

Kategori: Allmänt

 
Under januari noterades endast 8 soltimmat i Lund -  inte konstigt att man känner sig lite låg...
 
Men den här helgen har vi sett några korta solglimtar mellan lågtrycksfronterna och prognosen för nästa vecka lovar ännu mer sol. Den annalkande våren påverkar inte bara oss människor på ett bra sätt utan även kattenskatten vill andas utomhusluft. Mina pelargoner skjuter nya blad och ska få bli omplanterade under sportlovet. Maken och jag har t o m börjat så smått med att planera nya trädgårdsprojekt. Nu går vi en härlig tid till mötes! :)

Det som gömts i snö kommer fram i tö

Kategori: Allmänt

 
Nu regnar det - må all snö försvinna och inte komma tillbaka förrän möjligen på julafton!
 

Hellre frö i handen än en frösen hand

Kategori: Allmänt

 
Den här helgen håller jag mig inomhus - förutom en lite tripp till affären för att köpa fröer. Det är alldeles för tidigt att börja så ännu men jag vill drömma och planera inför den kommande trädgårdssäsongen. 
 
Luktärtor och reseda ska dofta, kjortlar och vindor ska klättra och solrosor ska lysa upp och sen ge mat till fåglarna nästa vinter. Vi vill ha en trädgård där alla trivs - fjärilar, fåglar, humlor, bin, igelkottar, grodor, fiskar, trollsländor, gästande barn och vuxna och såklart Boggie och vi själva!

Det finns hopp

Kategori: Allmänt

Ute blåser det råkallt och är smutssnö! Men i vårt köksfönster börjar pelargonerna spira! :)
 
 
Ha en bra helg och var rädda om er så ni inte halkar om ni ger er ut!
 

Lördagssmaskens

Kategori: Allmänt

Mitt bidrag till gårdagens intag var en pudding på risgröt och keso. Låter kanske inte inte så gott men det var det! (Receptet har jag hittat på någon blogg men jag minns inte vilken...)
 
 
Först mätte jag upp kokossocker, vaniljpulver och saffran.
 
 
Sen vispade jag ihop det med ägg, risgröt och keso. Till sist smulade jag i mandelflagor.
 
 
Smeten hälldes i en smord form och sattes in i ugnen drygt en halvtimme.
 
 
Så här vacker färg hade den när jag tog ut den ur ugnen!
 
 
Vi åt puddingen med vispad grådde och salmbärssylt!
 
 
Dottern som var på besök lagade en ljuvlig Moules marinières och till det drack vi Marie d 'Alsace.
 
 
 

Det går mot ljusare tider

Kategori: Allmänt

Dagen har blivit en halvtimme längre och dottern skickade en nytagen bild på snödroppar till mig på mobilen idag!
 
 
Och så här vackert blommer det i vår vinterträdgård!
 
 
 
Maken fick fullständigt fnatt och satte igång och puta fönster i takt med att temperaturen började dra sig mot minusgrader.
Själv nöjde jag mig med att plocka bort julen och ta in mina pelargoner från förrådet. Och det var nog i grevens tid för det visade sig att de börjat mögla och ruttna. De fick stå ute väldigt länge i höstas och måste ha varit genomblöta när det sattes in. Men nu har jag klippt bort allt ofrächt och ställt dem på tork så jag hoppas de klara sig.
Det pratas om vinter i hela landet nästa vecka - vad är det för ett otyg!? Vi vill ha vår!!!
 
 

Ut i skogen ska vi gå

Kategori: Allmänt

 
Efter stormarna finns det gott om granris från vindfällen som man kan förse sig med alldeles gratis. Vi har varit uppe på Hallandsås flera gånger och hämtat och lagt som skydd på rosorna i trädgården. För vi vågar inte hoppas på att det milda vädret håller i sig...
Igår fick fröken F och det lilla Livet följa med och hjälpa till. 
 
 
En gammal toalettstol som låg och skräpade väckte uppmärksamhet och förfäran hos flickorna.
 
 
Men den glömdes snart bort när det lilla Livet hittade världens bästa gömställe ;))
 
 
och fröken F satte istället igång med att fylla hål i marken med kotter så att ekorrarna skulle ha ordentligt med mat att festa på.
 
 
Sen skulle trädstammarna rensas från gamla döda grenar. Tänk vad barn är fantastiska på att sysselsätta sig när de får vara ifred i fantasins värld.
 
 
Varm choklad och en macka satt gott i kistan!
 
 
Efter ett par timmar var vi alla nöjda, men det här ska vi snart göra om!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bjudning

Kategori: Allmänt

 
Gårdagens gäster hälsades välkomna med eld, kulörta lampor
 
 
och ett dukat bord.
 
Vi hade förberett en toast toppad med kräftstjärtar, mango, chili, avokado och apelsin till förrätt. Huvudrätten bestod av ankbröst, apelsinsås och hasselbackspotatis och som dessert hade vi semifreddo med varma hallon.
 
 
Allt blev väldigt gott och vi hade mycket trevligt!
Jag var extra glad (bjuder motvilligt på en bild av mig själv) eftersom de matkunniga gästerna tyckte att det smakade bra. :)
 
 
 
Kvällen avslutades traditionsenligt med bubbel i glasen, Jan Malmsjö på teven och fyrverkerier utanför fönstret.
 
God fortsättning på er allihop!
 
 
 

Slutet gott - allting gott

Kategori: Allmänt

 
Den här liljan som blommade så vackert i vår trädgård i somras får symbolisera nyårsklockorna som ringer in det nya året om ca 15 timmar.
 
För 31 år sedan låg jag i en säng på BB i Västerås och hade, några timmar tidigare, fött mitt första barn. 
 
Året som gått har inte bjudit på lika omtumlande upplevelser. Det har snarare varit som livet är mest - en melodi som skiftat mellan dur och moll. Ett tufft år på många sätt, inte minst i skolan, men med en hel del positiva inslag.
 
Utan att veta så mycket om vad framtiden kan ge så kommer 2014 att bli ett speciellt år eftersom jag uppnår den aktningsvärda åldern av 60 år till hösten. När jag skulle fylla femtio hade jag en kraftig ålderskris men nu känns det rätt lugnt. Jag är inte längre ung men heller inte särskilt gammal och mitt nyårslöfte kommer att handla om att vara klok och snäll mot sig själv...
 
Nytt år = nya möjligheter!
 
Jag önskar er alla ett bra avslut på 2013 och ett GOTT NYTT 2014!

Mat till alla

Kategori: Allmänt

 
 
Trots det milda vädret tror jag att det är viktigt att mata småfåglarna! Om de känner sig välkomna hos oss nu kommer de kanske tillbaka till våren och bosätter sig i vår holk. Den lilla pjodden till höger som sträcker sig och tittar ängsligt upp mot maten undrar nog om det ska räcka till alla. Och det ska vi nog se till att det gör!