Nej, det är ju inte sant för däremellan kommer fasta...
Trots blåst och endast fem plusgrader har jag jobbat i trädgården en stund idag. Vi har en julros som blommar helt fantastiskt rikligt. Så rikligt att jag kunde ta in några blommor utan att få dåligt samvete.
Eftermiddagens planer på att sätta fram lite påskpynt kom av sig när jag kom på att jag måste få undan alla julstjärnorna först...
Jag tycker bättre om påsk än jul! Vårsol, glada färger, god mat och inte så kravfyllt!
Jag avslutade arbetsveckan med att lyssna på duktiga elever som redovisade ett grupparbete om "hållbarheten i våra matvanor". De var jätteduktiga och när jag läste deras utvärderingar förstod jag att de lärt sig rätt mycket om matens påverkan på miljön och människorna som producerar den.
På väg hem såg jag blommande vitsippor. Dessutom upptäckte jag att björkarna börjar gå mot violett. Om en månad slår bladen ut! :)
Åtta år klarade jag mig utan att äga en bil. De första åren bodde jag i stan och kunde åka buss till jobbet. När maken och jag flyttade ihop och ut på landet fungerade inte det längre. Men det gjorde ju inte så mycket eftersom vi jobbar på samma ställe och kunde samåka. När maken i höstas gick ner i tjänst tog jag över mammas gamla bil. Det är ett beslut jag ångrar! Den bilen har bara ställt till problem. En gång har vi fått bärga och en gång bogerat den till verkstaden. Den gick så klart inte igenom besiktningen så idag har lillebror min stått med näsan i motorn och försökt reparera den. Det gick halvbra eftersom han fått med sig fel delar. Bättre tur nästa helg förhoppningsvis.
När maken går i pension och jag blir beroende av att ha en pålitlig bil för att komma till jobbet tror jag att jag ska hyra en bil. Har hört att man kan göra det för några tusenlappar i månaden. Tänk att få slippa alla bilbekymmer!
Jag har två sorters doftpelargoner som har fått stå ljust och svalt i uterummet den här vintern. Det har de tydligen tyckt om för båda har satt knopp. Det händer inte så ofta att vi får njuta av dessa små läckerheter men idag när jag kom hem hade de slagit ut. Små är de men mycket vackra om man kommer tillräckligt nära.
Det sjuhundrade (!) inlägget jag skriver här på bloggen handlar om en utställning som maken och jag varit på idag.
Utställningen heter "Papyromania" och visas just nu på Landskrona museum. Konstnären/designern heter Bea Szenfeld. Jag visste inget om henne innan jag läste denna artikel i HD och blev nyfiken. Maken tyckte också att det lät trevligt så vi bestämde oss för att göra en liten utflykt söderut.
Eftersom det var vernissage fanns hon själv på plats och höll ett (eller närmare bestämt två eftersom alla besökare inte fick plats i salen) mycket inspirerande och roligt föredrag om sig själv och sitt arbete. Alla de alster som finns med på denna utställning är kläder och smycken gjorda av papper.
Som ni säkert förstår förgyllde denna upplevelse en i övrigt ganska grå och trist söndag.
Under lång tid har vi slitits mellan hopp och förtvivlan när det gäller vår skolas musikestetiska utbildnings fortlevnad. Igår fick vi beskedet att utbildningen läggs ner fr o m nästa läsår. Så här skriver lokaltidningen. Beslutet var väntat - trots det känner vi stor sorg, besvikelse, oro och uppgivenhet. Energin som behövs för att planera nästa veckas lektioner vill inte infinna sig just nu så jag gör istället ett besök här för att få lite energi och positiva intryck.
Anna hette min farmor som jag aldrig hann träffa. Hon blev tidigt änka och uppfostrade ensam fem barn. Försörjde familjen gjorde hon genom sitt arbete som lärare i Brastad i Bohuslän. Alva är makens barnbarn. Berit är min älsklingsmorbrors fru. Cecilia är makens sonhustru. Dagny är min bästa väns mamma. Elsa är min mor, Eva är min jämnåriga kusin som jag växte upp med i Söndrum och Elin sonens fina sambo. Freja är mitt första barnbarn som nu hunnit bli fem år och börjat skolan i London. Gunilla är den viktigaste personen i mitt liv - nämligen jag själv. Hedy är den kvinna jag beundrat mest både just som kvinna och för hennes känsla för form och Helene är en mycket god vän. Inga betydde väldigt mycket för mig under mitt år på lärarhögskolan i Uppsala och Ida är makens dotterdotter. Jill är en god vän och duktig konstnär. Karin är ytterligare en kusin jag träffat mycket både som barn och vuxen. Liv är mitt andra barnbarn som är ett riktigt charmigt yrväder. Marie är yngsta dottern som bor och studerar i Paris och som jag träffar alldeles för sällan nuförtiden och Martina är "lillkusinen" som jag har en hel del gemensamt med. Nilla kallade jag mig själv som mycket liten. Olga kallade jag mig själv under en period i tonåren. Petronella var (liksom jag själv) ifrån "Plaskebyn". Qvinnor är halva mänskligheten. Rut betyder vänskap och det känner jag med många kvinnor. Siv var min mormor som jag fortfarande känner stor samhörighet med trots att hon inte lever sen många år tillbaka och Sussi är min allra bästa barndomsvän. Tove är makens duktiga dotter. Ulla har en loppis i Ingelsträde. Valentina får mig att tänka på kärlek. Wivi är min äldsta dotter som bor i London och tar hand om sin familj på ett beundransvärt sätt. Xantia har fått ge nanm åt ett bilmärke men den lockar inte mig. Ylva kommer kanske ett framtida barnbarn att få heta? Zebran är ett mycket vackert djur. Stoet föder oftast ett föl vartannat år och diar detta under ett år. Åsa känner jag ingen och än mindre någon Åslög. De kanske bara inte kommit in i mitt liv ännu... Änglar finns det många hos mig. Ödla ska ingen kvinna behöva bli kallad för!
Eftersom han gjorde så väldigt mycket, och i olika stilar och material, är det svårt att lära sig känna igen har verk, men jag tror han är mest känd för sin keramik och sitt glas. Hans målningar är också fina!
Den här keramikfiguren hittade jag på Röda korset i Klippan.
Den är signerad NLE (tror jag). Det säger mig dock ingenting, så jag har inte en aning om den har något värde utöver de 30:- jag betalade för den. Men det spelar heller ingen roll för jag tycker den är fin. :)
Född på 50-talet och uppvuxen utanför Halmstad. Varit bosatt på ett antal platser i södra Sverige och är nu sedan många år bofast i Skåne. Trivs med mitt arbete som gymnasielärare och på min fritid försöker jag njuta av livet och uppleva sånt jag tycker är kul och vackert. Gift, har vuxna barn och två barnbarn. Bloggen startade jag som en miljöblogg men nu har den mer antagit formen av en livsstilsblogg och är min lilla glugg i mediavärlden.
