Så länge har jag jobbat på Klippans Gymnasieskola! Det var liksom inte tanken sommaren 1984 när jag sökte alla lediga lärarjobb i Nordvästskåne för att slippa gå tillbaka till den skola jag då hade tjänst vid.
Igår bakade jag pepparkakor och lussebullar tillsammans med dottern och hennes pojkvän.
Nya familjemedlemmar öppnar också vägen till nya traditioner - pojkvännen äter pepparkakor som smörgåspålägg!
När jag plockade fram burkarna som jag brukar förvara kakorna i upptäckte jag att jag gjort det igen!!! De allra finaste pepparkakshjärtana och fötterna med kristyrnaglar låg kvar i en av burkarna.
Se dem på bild här: http://iwillnevergiveup.blogg.se/2008/november/
Denna situation skrev jag om första gången den 9/12 för två år sedan här: http://iwillnevergiveup.blogg.se/2007/december/
Idag har jag lyssnat på Klippans Gymnasieskolas fantastiska kör med solister i Slottshagskyrkan i Helsingborg. Än en gång har jag kunnat njuta och känna mig stolt över att få jobba med så duktiga ungdommar och kollegor.
Jag hamnar ofta i situationer där jag står relativt ensam - både bokstavligt talat och när det gäller mina åsikter. Därför peppar jag idag mig själv (även de av er som känner igen sig så klart) med ett citat fråm min kortask:
Det finns flera uttryck som beskriver den jag känner att jag blivit med åren. Som barn var jag ganska blyg, som nyutbildad lärare lite osäker, som erfaren lärare mindre osäker och idag "med ålderns rätt" säger jag vad jag tycker för det mesta. Hur ska detta sluta... ;) Ibland upplevs jag nog som en besvärlig "klimakterietant" när jag alltid "lägger näsan i blöt" och far fram som en "gnällkärring" - det kan t o m kännas besvärande även för mig när min "aggresiva framtoning" får konsekvenser som jag inte riktigt förutsett. Men nu när jag kommit till "den andra puberteten" bryr jag mig inte så mycket om vad folk tycker om mig. Framförallt bryr jag mig inte om sk auktoriteter. Däremot bryr jag mig väldigt mycket om MÄNNISKORNA jag har runt omkring mig!
Eller som dottern uttryckte det på sin blogg: "det regnar hundar och katter"! Känns faktiskt som om huset ska rasa ihop när det tar i som värst. Och märkliga vibrerande ljud uppstår i väggarna. Skönt ändå att man har ett hus att mysa i och inte är hänvisad till en parkbänk eller nåt när det stormar runt knuten.
På vår skola har vi en "mattant" som är en hejare på att få till god mat. Hon gör jättegoda sallader av olika slag så när jag äter där fyller jag alltid tallriken med olika sorters grönsaker så slipper jag äta mig mätt på varmrätten som oftast består av halvfabrikat i form av korv eller färs. Förra veckan hade hon gjort en underbart god rotfruktsgratäng och idag försökte jag göra en likadan. Den smakade lite annorlunda förstås men god blev min varitant också. Jag skalade och skar ner kålrot, morötter, sötpotatis, palsternacka och lök. Sen gjorde jag en gratängsås på grönsaksbuljong och ägg smaksatt med örtkyddor, dijonsenap och tomatpuré. Jag satte ugnen på 175 grader och lät gratängen stå inne drygt två timmar. Mot slutet strödde jag över lite riven parmesan som "grädde på moset". Det blev jättegott och vi åt gratängen helt solo som dagens söndagsveggi.
Som ateist är jag alltid lite kluven när det är dax för kristna ceremonier. Dopet är ju en högtid som innebär stora löften, från föräldrarnas och faddrarnas sida, att uppfostra barnet i kristen tro. Jag är i princip emot att utnyttja kyrkorummet för att skapa extra stämmning till festligheter, utan att verkligen ta det kristna budskapet på allvar. I det här fallet vet jag faktiskt inte vad de berörda tror på, trots att det var min sambos sonson som döptes. Mina egna biologiska barn är i alla fall inte döpta - det var en av de få saker jag och deras pappa var helt överens om. Jag valde trots allt att delta under dagens festligheter - även jag kan göra saker för husfridens skull ibland. ;) Och dessutom är han ju så bedårande den lille.
När jag kom till skolan idag var chefen mycket upprörd! Han hade läst lokaltidningen vilket jag själv slutade med för många år sedan. I en artikel, som på framsidan av pappersupplagan rubricerades " ELEVER RATAR KLIPPANS GYMNASIESKOLA" och på lokalsidan "Flykten från Klippan", skriver den kvinnliga journalisten om antalet sökande till vår skola inför nästa läsår. Denna artikel ger mig materiel till ett antal lektionspass i Samhällskunskap när vi läser massmedia! JIPPI!!!
1) Varken rubriken på första sidan eller inne i tidningen är relevant. Spekulationer kring orsaken till detta kan säkert leda till en intressant och livlig diskussion om allt ifrån lösnummerförsäljning till korruption. Eleverna kan också få i uppgift att sätta en annan ( eventuellt bättre) rubrik på texten. 2) I texten får man uppfattningen om att sökbilden förändrats drastiskt vilket inte stämmer. På skolans hemsida presenteras statistik för antalet sökande under hela 2000-talet och där ser man tydligt att det pendlat lite fram och tillbaka och att årets siffror verkar hamna någonstans i mitten. 3) Mitt på artikelsidan finns en stor bild av en fd Klippanstjej som står utanför en av Helsingborg privatskolor. Är detta den skola som är vår största konkurrent? Varför har man valt denna bild när det tydligt framgår i texten att så inte är fallet? Och varför får den så stort utrymme? Dessutom går tjejen nu i trean vilket innebär att det år hon valde gymnasieskola hade vi en större andel sökande än i år. Alltså helt irrelevant! 4) I artikeln tar man fasta på det negativa i att "bara" 25% av Klippans högstadieelever söker till vår skola. I en sidospalt påpekar dock Gymnasiechefen det positiva i att 75% väljer Klippans Gymnasieskola trots det stora utbudet av skolor i regionens tätorter som självklart lockar en del ungdommar. Det här är ett vanligt sätt att hantera siffror i media. 5) Vi som känner till Klippan vet att det är en ort som under åren utsatts för mycket smutskastning i pressen. Hur mycket kan man lita på massmedias rapportering? Stämmer den bild vi får av tex Rosengård, Köpenhamn eller USA? Detta kan också vara ett bra diskussionsämne för en klass.
Jag hade säkert kunna göra listan på lektionsuppslag utifrån den här artikeln betydligt längre! Och eftersom jag vet att det finns flera lärare bland mina läsare tar jag tacksamt emot tips om ni kommer på något medan ni läser det här inlägget. Självklart är det också fritt fram att "knycka" om någon av er vill.
Det var med all sannolikhet inte för att hjälpa mig med lektionsplaneringen som artikeln publicerades - men så blev det...
Född på 50-talet och uppvuxen utanför Halmstad. Varit bosatt på ett antal platser i södra Sverige och är nu sedan många år bofast i Skåne. Trivs med mitt arbete som gymnasielärare och på min fritid försöker jag njuta av livet och uppleva sånt jag tycker är kul och vackert. Gift, har vuxna barn och två barnbarn. Bloggen startade jag som en miljöblogg men nu har den mer antagit formen av en livsstilsblogg och är min lilla glugg i mediavärlden.
Idag har jag lyssnat på Klippans Gymnasieskolas fantastiska kör med solister i Slottshagskyrkan i Helsingborg. Än en gång har jag kunnat njuta och känna mig stolt över att få jobba med så duktiga ungdommar och kollegor.
