Iwillnevergiveup

Det finns flera uttryck som beskriver den jag känner att jag blivit med åren.
Som barn var jag ganska blyg, som nyutbildad lärare lite osäker, som erfaren lärare mindre osäker och idag "med ålderns rätt" säger jag vad jag tycker för det mesta.  Hur ska detta sluta... ;)
Ibland upplevs jag nog som en besvärlig "klimakterietant" när jag alltid "lägger näsan i blöt" och far fram som en "gnällkärring" - det kan t o m kännas besvärande även för mig när min "aggresiva framtoning" får konsekvenser som jag inte riktigt förutsett. Men nu när jag kommit till "den andra puberteten" bryr jag mig inte så mycket om vad folk tycker om mig. Framförallt bryr jag mig inte om sk auktoriteter. Däremot bryr jag mig väldigt mycket om MÄNNISKORNA  jag har runt omkring mig!

Hittade ett kort i  min lilla ask med denna text:

"It is safe for me to speak up for myself. "

Eller som dottern uttryckte det på sin blogg: "det regnar hundar och katter"! Känns faktiskt som om huset ska rasa ihop när det tar i som värst. Och märkliga vibrerande ljud uppstår i väggarna. Skönt ändå att man har ett hus att mysa i och inte är hänvisad till en parkbänk eller nåt när det stormar runt knuten.

På vår skola har vi en "mattant" som är en hejare på att få till god mat. Hon gör jättegoda sallader av olika slag så när jag äter där fyller jag alltid tallriken med olika sorters grönsaker så slipper jag äta mig mätt på varmrätten som oftast består av halvfabrikat i form av korv eller färs. Förra veckan hade hon gjort en underbart god rotfruktsgratäng och idag försökte jag göra en likadan. Den smakade lite annorlunda förstås men god blev min varitant också.
Jag skalade och skar ner kålrot, morötter, sötpotatis, palsternacka och lök. Sen gjorde jag en gratängsås på grönsaksbuljong och ägg smaksatt med örtkyddor, dijonsenap och tomatpuré. Jag satte ugnen på 175 grader och lät gratängen stå inne drygt två timmar. Mot slutet strödde jag över lite riven parmesan som "grädde på moset". Det blev jättegott och vi åt gratängen helt solo som dagens söndagsveggi.

Som ateist är jag alltid lite kluven när det är dax för kristna ceremonier. Dopet är ju en högtid som innebär stora löften, från föräldrarnas och faddrarnas sida, att uppfostra barnet i kristen tro. Jag är i princip emot att utnyttja kyrkorummet för att skapa extra stämmning till festligheter, utan att verkligen ta det kristna budskapet på allvar. I det här fallet vet jag faktiskt inte vad de berörda tror på, trots att det var min sambos sonson som döptes. Mina egna biologiska barn är i alla fall inte döpta - det var en av de få saker jag och deras pappa var helt överens om.
Jag valde trots allt att delta under dagens festligheter - även jag kan göra saker för husfridens skull ibland. ;)        Och dessutom är han ju så bedårande den lille.

När jag kom till skolan idag var chefen mycket upprörd! Han hade läst lokaltidningen vilket jag själv slutade med för många år sedan.
I en artikel, som på framsidan av pappersupplagan rubricerades " ELEVER RATAR KLIPPANS GYMNASIESKOLA" och på lokalsidan  "Flykten från Klippan", skriver den kvinnliga journalisten om antalet sökande till vår skola inför nästa läsår. Denna artikel ger mig materiel till ett antal lektionspass i Samhällskunskap när vi läser massmedia! JIPPI!!!

1) Varken rubriken på första sidan eller inne i tidningen är relevant. Spekulationer kring orsaken till detta kan säkert leda till en intressant och livlig diskussion om allt ifrån lösnummerförsäljning till korruption. Eleverna kan också få i uppgift att sätta en annan ( eventuellt bättre) rubrik på texten.
2) I texten får man uppfattningen om att sökbilden förändrats drastiskt vilket inte stämmer. På skolans hemsida presenteras statistik för antalet sökande under hela 2000-talet och där ser man tydligt att det pendlat lite fram och tillbaka och att årets siffror verkar hamna någonstans i mitten.
3) Mitt på artikelsidan finns en stor bild av en fd Klippanstjej som står utanför en av Helsingborg privatskolor. Är detta den skola som är vår största konkurrent? Varför har man valt denna bild när det tydligt framgår i texten att så inte är fallet? Och varför får den så stort utrymme? Dessutom går tjejen nu i trean vilket innebär att det år hon valde gymnasieskola hade vi en större andel sökande än i år. Alltså helt irrelevant!
4) I artikeln tar man fasta på det negativa i att "bara" 25% av Klippans högstadieelever söker till vår skola. I en sidospalt påpekar dock Gymnasiechefen det positiva i att 75% väljer Klippans Gymnasieskola trots det stora utbudet av skolor i regionens tätorter som självklart lockar en del ungdommar. Det här är ett vanligt sätt att hantera siffror i media.
5) Vi som känner till Klippan vet att det är en ort som under åren utsatts för mycket smutskastning i pressen. Hur mycket kan man lita på massmedias rapportering? Stämmer den bild vi får av tex Rosengård, Köpenhamn eller USA? Detta kan också vara ett bra diskussionsämne för en klass.

Jag hade säkert kunna göra listan på lektionsuppslag utifrån den här artikeln betydligt längre! Och eftersom jag vet att det finns flera lärare bland mina läsare tar jag tacksamt emot tips om ni kommer på något medan ni läser det här inlägget. Självklart är det också fritt fram att "knycka" om någon av er vill.

Det var med all sannolikhet inte för att hjälpa mig med lektionsplaneringen som artikeln publicerades - men så blev det...

Idag hittade jag en fin liten ängel som jag inte kunde motstå till min samling:

Idag har sambons barn och barnbarn varit på besök. De har vuxit sen sist de små sötingarna...

Vill med sorg i hjärtat delge er denna artikel från Sydsvenska

Idag har jag inte någon inspiration att skriva här i bloggen så jag plockar fram min lilla kortlåda och drar ett kort. På det står följande text:

"I stand on my own two feet. I accept and use my own power."

Känner att jag behöde lite peppning idag så den texten passar bra.

Kanske den kan pigga upp någon av er andra också! :)

NEEJ, DET FINNS INGA SPÖKEN HÄR HELLER! gastade han.

Den här rödgula flaggan kallas oftast för den skånska flaggan. Men faktum är att den egentligen heter Skånelands flagga. Och Skåneland består av Skåne, Halland och Blekinge. Jag gillar den! Den är mycket vackrare i färgerna än den svenska tycker jag. Och dessutom bor jag i Skåne, är född och uppvuxen i Halland och tycker om att besöka Blekinge. Ibland räknas även Bornholm till Skåneland och inte mig emot trots att ön tillhör Danmark. Jag gillar öar och Bornholm är ju en jättevacker ö.

Under min senaste "storkarunda" fokuserade jag just på rött och gult:











Jag såg fem storkar - titta noga så ser ni en i bakgrunden på den här bilden.



Så här såg den ut på nära håll:




Ikväll ska vi ha lyktfest - det ska bli kul! Får se om det blir några bilder som jag kan visa upp här...

Idag fick jag ta en paus i mitt städprojekt p g a strömavbrott. Som tur var hade jag lite skolarbete att sysselsätta mig med. ;) Jag tog varmt på mig och tände stearinljus och satte mig sedan i uterummet och läste fördjupningsarbeten om internationella relationer. Jag blev faktiskt precis klar när strömmen kom tillbaka och jag kunde sätta igång dammsugaren igen. Och tur var det för jag hade hunnit bli rejält kall om fingrarna.

Idag har jag vaccinerat mig mot svininfluensa! Känns skönt att inte behöva riskera att bli smittad när skolan kommer igång igen nästa vecka!

Det är säkert några av er läsare som är lite avundsjuka på mig som är ledig den här veckan. Och jag ska inte förneka att det är mycket skönt. De här loven som inte ligger i samband med någon storhelg, och därmed en massa krav, är extra härliga. Samtidigt har jag många gånger tänkt att jag skulle inte orka jobba heltid om jag inte haft loven. Och så bra betalt har man ju inte som lärare så att man kan gå ner i tjänst utan att få försaka rätt mycket ekonomiskt. Det kanske det skulle vara värt men det är en annan diskussion...
Det här lovet kommer jag att använda, som så många andra, till att komma ikapp. Ikapp med att städa, rätta, tvätta, handla, umgås, vara sund och sköta om min kropp och själ, blogga osv. Allt för att klara tiden fram till jullovet... Det slog mig när jag gick här med dammsugaren att läsåret är lite som en lång resa. Ganska påfrestande men ändå väldigt intressant och upplevelserik. Och ibland måste man pausa för att låta alla intryck sjunka undan och fylla på med ny energi. Och så här är det en stor del av livet.
En ganska skrämmande tanke faktiskt. Men det faktum att jag verkligen trivs med mitt jobb underlättar väldigt mycket.

Jag tycker väldigt mycket om hösten! Nästa vecka är det dessutom lov så jag kan njuta extra mycket. Jag tjuvstartade redan idag med en tur tillsammans med kameran här på Kullahalvön.





På två olika ställen här i Ingelsträde såg jag storkar. Sex stycken besökte alltså byn samtidigt!
















Nästa stopp blev hamnen i Nyhamnsläge och därefter gav jag mig ut på "vångavägarna".






Gamla och nya möllor




"Bedor" på hög. Jag knyckte två och ska försöka göra betlycktor till lyktfesten som vi ska ha på fredag. Det luktar ju så gott när man tänder dem!




Och än blommar blåklintsfältet!