En av mina elever tipsade mig nyligen om den här artikeln. Vi skojade lite och det slutade med att jag, ganska obetänksamt, sa att jag skulle önska mig en i födelsepresent. Men jag tror jag avstår...
När jag gick på lärarhögskolan i Uppsala hade jag turen att ha en jättehärlig kurskamrat, som blev lite av en mentor för mig. Hon var tio år äldre än jag, hade egna barn och hade redan undervisat (som obehörig) i en massa år. Första terminen bodde vi i "korridor" båda två - dock rätt långt ifrån varandra. Sedan blev vi tipsade om att kunna hyra en stor, fin gammal lägenhet mitt emot Linnéträdgården och självklart slog vi till. Där bodde vi tillsammans med hennes dotter och ytterligare en "kursare". Dessutom fick vi praktik på samma högstadieskola ute i Gottsunda. Det året blev ett av de bästa i mitt liv! De första åren efter examen höll vi lite kontakt, men sedan rann det ut i sanden. I somras, nästan 30 år efter Uppsalaåret, såg jag ett välkänt ansikte på en gågata i Halmstad och det var Inga! Sen dess har vi mailat lite till varandra och igår träffades vi hemma hos henne. Vi satt och pratade oavbrutet i flera timmar och hade nog kunnat hålla på än om inte jag lovat att komma hem framåt kvällen. Nu ska vi inte tappa kontakten igen - jag har återfått min mentor!
Idag har jag hållit denna unga man (sambons barnbarn Nils) i famnen:
Numera älskar jag bebisar! När mina egna var små orkade jag inte njuta fullt ut - jag var totalt uttröttad av alla stökiga nätter och min oro över allt hemskt som jag trodde skulle kunna hända dem. Idag känns det så klart helt annorlunda och dessutom behöver jag ju inte ta allt det jobbiga utan kan lämna över till barnets föräldrar när jag "fått nog".
Igår tittade jag till mina föräldrars hus utanför Halmstad. De är för tillfället på "hemmet" efter att mamma genomgått sin andra höftoperation. Det var en härlig känsla att få njuta av sensommarsolen alldeles ensam i lugn och ro på landet. Passade självklart på att plocka lite björnbär:
När vi flyttade hit till Ingelsträde för drygt tre år sedan fanns här inte så mycket växter, men stora ytor av öppen jord i rabatterna. Nu har vi (fast mest jag) köpt på oss både det ena och det andra i växtväg. Dessutom har vi fått plantor, framförallt ifrån min kära mor som också har svårt att låta bli att handla när hon ser något fint. Många växter trivs också alldeles ypperligt här på Kullahalvön så de växer sig stora och sprider sig ohämmat. Detta har lett till en ganska rörig trädgård. Så nu är det dax att städa, och för att få plats med allt var jag bara tvungen...
Som ni förstår av rubriken på inlägget så är gräsmattan sambons skötebarn.
Jag såg ett program med doktor Åsa häromdagen som handlade om huden - kroppens största organ. Jag har i ett tidigare inlägg erkänt att jag är dålig på att smörja in min kropp, vilket min bästa väninna förfasar sig över. Tänk på alla rynkor och annat fult som dyker upp med åren och som skulle kunna hindras med diverse krämer. Londondottern hävdar dessutom att, man i alla fall i storstaden, bör smörja in sig för att skydda huden mot luftföroreningar och annat skräp. Men för mig har det aldrig blivit rutin att smörja in mig dagligen som så många andra kvinnor (och män) gör. Kanske detta slarv blir min räddning i sista änden... Dr Åsa informerade nämligen om att de allra flesta krämer innehåller paraben som är cancerframkallande. Och när jag kollade innehållet på de krämer jag trots allt har, innehöll de mycket riktigt detta ämne allihop. På nätet hittade jag dock snabbt bl a denna butik som säljer produkter utan detta cancerogena ämne. Vilken smörja utsätter du dig för?
Idag fick jag en stund över som gav mig tid att besöka Klippans konsthall som ligger vägg i vägg med biblioteket som ligger vägg i vägg med vår skola. Där hittade jag en utställning av Jan Stenmark. Så otroligt rolig!
Idag har jag varit på trädgårdsmässa i Ängelhom tillsammans med dottern och hennes pojkvän. Det är ett trevligt årligt sensommarevenemang. Årets fynd blev bl a en vild lavendel och tre vackra keramiklöv. Bilder kommer kanske senare...
Född på 50-talet och uppvuxen utanför Halmstad. Varit bosatt på ett antal platser i södra Sverige och är nu sedan många år bofast i Skåne. Trivs med mitt arbete som gymnasielärare och på min fritid försöker jag njuta av livet och uppleva sånt jag tycker är kul och vackert. Gift, har vuxna barn och två barnbarn. Bloggen startade jag som en miljöblogg men nu har den mer antagit formen av en livsstilsblogg och är min lilla glugg i mediavärlden.
nej, det är inte vegetariska testiklar...
