Det är ingen tvekan om att alla i min familj blivit påverkade av det som hänt mig, både mentalt och rent praktiskt. Hade jag varit ensam vet jag inte hur jag skulle kunnat klara mig! Därför ägnar jag dagens blogginlägg åt min man som verkligen fått bekänna färg de senaste veckorna.
Han hjälper mig med träningen, promenerar tillsammans med mig, torkar mig på ryggen när jag duschat, hjälper mig på och av med kläderna och axellåset, skjutsar mig till sjukgymnasten, lagar mat och ibland t o m delar den på min tallrik. Dessutom får han ju sköta allt praktiskt i hemmet, men det gör han oftast även i vanliga fall eftersom han är hemma betydligt mer än jag. Trädgården brukar vi hjälpas åt med, men det dröjer nog tyvärr ett bra tag innan jag kan göra någon större insats där, så den får han också sköta själv den här säsongen.
Förutom allt extrajobb han fått med mig arbetar han på skolan minst en dag i veckan. Idag är en sådan dag vilket innebär att jag är ensam hemma och får klara mig bäst jag kan. Det brukar gå bra men allt blir ju lite halvdant då...
På bilden sitter maken och arrangerar fjädrar till Lions påskris.
Bloggadress: http://hannelesbibliotek.blogspot.com/