Iwillnevergiveup

Tankar om konvivialitet

Kategori: Allmänt

Ordet konvivialitet stötte jag på första gången när jag läste Bodil Jönssons blogg.
Det passar väl in i de tankar som far runt i mitt huvud nu efter min lilla olycka. Tankar som handlar om vad som är viktigt i livet och hur jag vill att mitt liv ska se ut framöver. Det är ju ganska populärt att prata om självförverkligande och att vi inte ska låta andra styra våra liv och begränsa oss. Och ansvaret ligger alltid hos dig själv - det är du som är huvupersonen i ditt liv. Men vi får inte glömma bort att vi faktiskt är flockdjur och därmed måste vi acceptera att vi är beroende av andra människor. Här gäller det att hitta en balans mellan hur tungt jag själv och mina önskemål/behov ska väga i förhållande till de önskemål och behov människorna i min omgivning har. Det här är inte lätt!
 
Under min tid på sjukhuset och även nu, både här hemma och hos sjukgymnasten, har jag tänkt mycket på det här med att vara beroende av andra människor. När man är svag och inte klarar sig själv måste man släppa taget och låta andra ta över rodret. Jag har fått ta emot hjälp med hygien, påklädning, medicinering, träning och att dela maten på tallriken. Det allra starkaste intrycket gjorde nog den maktlöshet jag kände inför sövandet innan opertionerna. Känslan av att helt överlämna sitt liv i främmande människors händer var ny för mig. Jag som inte ens kan dansa eftersom jag inte kan låta min partner föra. ;)
 
Vi utvecklas hela livet genom nära relationer till andra människor. Ansvaret för denna utveckling ligger dock hos oss själva (i alla fall när vi blivit vuxna) och kräver samtidigt individens fulla frihet. "Att leva i konvivialitet innebär att till fullo acceptera legitimeringen av den Andre som en unik individ" skriver Bodil Jönsson. Det här tolkar jag som att vi alla har ett mycket stort ansvar både gentemot oss själv och våra medmänniskor. Vi får inte låta andra styra över oss lika lite som vi får försöka styra de människor vi har någon form av relation till.  Här felar nog de flesta av oss tror jag!
 
"Att leva i konvivialitet är att fatta tag i den livstråd som binder var och en av oss samman med allting annat. Det är samtidigt att värna om den atmosfär av tillgivenhet och tillit som uppträder mellan samverkande mänskliga varelser." Det här måste jag fundera vidare på...  Kan jag hitta den livstråden? Tillgivenhet och tillit är jag nog inte så bra på. Jag behöver öva på att släppa kontrollen och låta andra ta ansvar för sina liv.
 
"Konvivialitet har mycket gemensamt med begrepp som trygghet och kärlek. Men konvivialitet har också egna särdrag… omfattar också sådana känslor av närhet och värme, samstämmighet och tillgivenhet som har förutsättningar att spira mellan människor i största allmänhet." Det här kan jag applicera på min yrkesroll som lärare. Och jag vet att jag tidvis brustit även här. Framförallt i perioder av stress och press. Jag kan säkert bli bättre på att bygga bra relationer med mina elever.
 
"Konvivialitet handlar dessutom om sättet att förmedla dessa känslor." "Kärlek är inte tillräckligt. Man måste också kunna kommunicera den." Här har jag inget dåligt samvete! I alla fall inte när det gäller mina närmaste. De vet alla hur mycket jag älskar dem och vad de betyder för mig! <3
 
Avslutningsvis kommer jag att tänka på en underbar kärleksvisa som lyder ungefär så här:
 
Ge mig inte din kärlek men älska mitt hjärta fritt
Ge mig inte ditt liv men lev så jag kan finna mitt
Ge mig inte din styrka men var stark så jag kan finna min
Ta gärna från mig min smärta men gör den inte helt till din.
 
Det var Sissel Kyrkjebö som sjöng den. :)

Kommentarer

  • Eleonora säger:

    Ja du det var mycket att fundera över. För egen del kan jag nog räkna in mig i skaran som har/förstår och kan förmedla konvivialitet - utan att känna till ordet eller ha hört det tidigare. Man är som man är.

    Hoppas du mår bättre och känner det gott att våren närmar sig med sol och värme. Kram till dig.

    Svar: Ja Eleonora, det är ju inte ordet som är viktigast utan förhållningssättet.
    Gunilla

    2014-03-19 | 09:05:57
  • Marie säger:

    Åh, en av mina absoluta favoritlåtar där på slutet! Vettigt och tänkvärt inlägg lilla mams! <3

    Svar: Visst är det en underbar låttext kära dotter! <3
    Gunilla

    2014-03-19 | 16:37:49
    Bloggadress: http://thisismylionsuit.wordpress.com

Kommentera inlägget här: