Redan fredag - veckorna bara rusar iväg. Jag vill absolut inte tänka på att lovet snart är slut och att klockan därmed ringer igen. Men jag vet ju att det kommer att gå även det här läsåret...
Jag har dragit på mig en besvärlig halsinfektion som gör mig trött och får varenda tugga som ska sväljas att bli smärtsam. Kan inte ens dricka vin utan att lida!
Det började natten till i onsdags vilket var den mest olämpliga tidpunk man kan tänka sig. Vi hade nämligen lovat goda vänner som har plantskola att hjälpa till och "sticka" julstjärnor.
När man köper växter tänker man ju sällan på allt de gått igenom innan de hamnat i butiken. De julstjärnor som vi kanske kommer att köpa i december är nu alldeles nyfödda och måste vårdas ömt precis som alla andra bebisar. Skotten ska, enligt konstens alla regler, snabbt ner i den lagom vattnade jorden, åter vattnas lagom mycket och sedan täckas med plast. Allt detta måste göras under en och samma dag annars klarar de sig inte. Det var både roligt och intressant att få insikt i denna växthusvärld! Kanske inte den bästa miljön för en begynnande halsinfektion dock.
Dessutom har vi ju nu huset fullt av tjejer i skiftande ålder som jag vill orka umgås med utan att föra över smitta, vilket är lite svårt i alla fall med de två minsta. Igår var dessutom makens barn och barnbarn här!
Tillsamman har vi sex småttingar mellan ett och sex år!
I skrivande stund är det bara jag och maken hemma och det är trevligt det också...
Vårt grannland skakas av en svår katastrof som självklart påverkar oss alla oavsett nationalitet. En hel generation politiskt engagerade unga har utsatts för mycket grovt våld och kommer för alltid att vara märkta av det som hände den 22 juli 2011.
För mig personligen präglades trots allt gårdagen mest av glädjen över mina egna barn och barnbarn. För tillfället är alla i Sverige och det känns väldigt skönt att kunna ha dem inom räckhåll nu när chock och sorg drabbat så många andra familjer.
En kram, en välkänd röst i telefonen, en varm liten hand i min - allt känns extra viktigt just nu!
Medan Londondottern var på bröllop fick vi hjälp av de små i köket.
Idag har maken, yngsta dottern och jag varit på bilkyrkogården i Ryd.
Att gå runt i skogen bland all denna "skrot" var nästan en surrealistisk upplevelse. Spännande, roligt och njutbart på samma gång! Jag har aldrig sett något liknande!
Det här huset har jag och min man bott i sen sommaren 2006.
Då hade vi redan varit ett par i flera år och vi hade också försökt att bo ihop i ett par omgångar men det hade inte fungerat av olika skäl. Även sen vi flyttade hit har vi periodvis varit osäkra på om det är så här vi vill ha det. Huset är mycket trivsamt och vi har skapat en fin trädgård, men ibland känner jag mig lite isolerad och längtar till stan. Det senaste året har vårt liv dock varit mera stabilt. Vi har gift oss och bestämt oss för att bo kvar här de närmaste åren framöver. Sen får vi se var vi hamnar...
Min mor, 85 år gammal, har problem med synen. För några år sedan fick hon nya linser inopererade och nu har en av dem lossnat. För att åtgärda detta krävs en ny operation vilket man kunnat konstatera på lasarettet i Halmstad där hon bor.
Igår hade hon tid för undersökning på sjukhuset i Mölndal där hon ska opereras. "Snälla dottern" erbjöd sig att köra trots att jag bor nästa 10 mil från mitt föräldrahem - jag är ju ändå ledig...
Restiden mellan Halmstad och Mölndal är tre timmar tur och retur - hela undersökningen, inklusive väntetider, tog en timme. Besöket inne hos läkaren som betod av "höger - titta upp - titta ner - vänster - titta upp - titta ner. Det blir operation i september!" tog max tio minuter. Det är svårt att tro att man inte kunnat göra detta i Halmstad!
Det som irriterar mig mest är inte "min uppoffring" utan den totala bristen på miljöansvar en sådan organisation visar. Trettio mils körsträcka istället för tre gör verkligen skillnad!
Självklart försökte vi göra något positivt även av denna dag så på hemvägen åt vi en mycket välsmakande laxtallrik här. :)
På 125 m höjd över havet på norra sidan av Hallandsås ligger ett fantastiskt ställe som fått namnet "Nivå 125".
Här har vi idag fikat och njutit av en vidunderlig utsikt över Laholmsbukten. I galleriet och butiken fanns också mycket fint att titta på.
Efteråt körde vi vidare in i södra Halland och letade oss fram till Horsabäcks perenner - ett litet avlägset ställe med massor av spännande perenner. Vi köpte bl a en blå nunneört.
PS Kameran glömde jag hemma idag igen. Ibland blir jag riktigt trött på mig själv!
Född på 50-talet och uppvuxen utanför Halmstad. Varit bosatt på ett antal platser i södra Sverige och är nu sedan många år bofast i Skåne. Trivs med mitt arbete som gymnasielärare och på min fritid försöker jag njuta av livet och uppleva sånt jag tycker är kul och vackert. Gift, har vuxna barn och två barnbarn. Bloggen startade jag som en miljöblogg men nu har den mer antagit formen av en livsstilsblogg och är min lilla glugg i mediavärlden.
