En av de saker som tröttat ut mig de senaste åren är jobbet!
Visserligen trivs jag oftast väldigt bra på skolan, men förändringar och osäkerhet inför framtiden suger energi.
Hos oss har det liksom på de flesta andra skolor blivit problem eftersom det inte föddes lika många barn på 90-talet som tidigare. I kombination med att väldigt många friskolor startat innebär detta att vi får färre elever! Det i sin tur resulterar i att lärare måste sägas upp och skolan blir för stor rent ytmässigt. Faktum är att vi idag har mindre än en tredjedel av elevantalet som vi hade när jag började 1984. Vi genomgår helt enkelt en ganska plågsam strukturförändring. Själv kommer jag inte att riskera att förlora jobbet men flera av mina kollegor har eller kommer att sluta. Dessutom måste lokalerna utnyttjas bättre och omflyttningar av verksamheten ske. Samtidigt med detta har vi fått nya chefer och introducerat en gymnasiereform. Jag har nog skäl att vara trött!?

Men det känns som om det är bättre tider på väg. Inför hösten har vi fler sökande än vi har platser, vår skolmatsal har blivit nominerad till en av landets tio bästa och jag hoppas få behålla mitt arbetsrum som är skolans bästa (tredje våning med utsikt över Söderåsen och trappor som inga elever orkar ta sig upp för så jag kan jobba ostört;))

När allt det här är över och både saker och vi kommit på plats kan det nog bli bra - kanske t o m bättre än tidigare. :)