Iwillnevergiveup

Igår samlades vi här hos oss - kusiner och sysslingar med respektive och avnjöt den traditionsenliga surströmmingsmåltiden. Det är minst tionde (vi har tappat räkningen) året i rad som vi träffas för detta gemensamma lilla intresse. Och vi har alltid lika trevligt!

I år var två nykomlingar inviterade. Min sons sambo och en sysslingpojkvän. Det är starkt av dem att följa med på surströmmingsfest trots att de inte är lika förtjusta i denna delikatess som sina partners. Är det det som kallas kärlek kanske?

Rubriken till det här inlägget är inte riktigt med sanningen överensstämmande för förra året åt vi faktiskt strömming två gånger och nu ligger det två burkar kvar i kylen som troligen kommer att öppnas senare i höst. Men bättre en gång för mycket än en gång för lite...