När sista gruppen elev gick hem för dagen fällde de en kommentar om min blogg. De tyckte att jag skriver här för sällan och att jag borde gå in ikväll och göra ett nytt inlägg. Hm, tänkte jag - har de suttit och läst min blogg istället för att lösa uppgiften de hade fått och som ska redovisas nästa lektion... 
Men trots att jag är lite trött och nedstämd idag, bestämde jag mig för att försöka få ihop ett litet inlägg. Nu när jag kom in och läste deras kommentar, blev jag så rörd, så jag kom av mig helt och hållet. Det jag tänkt skriva om verkade inte så intressant längre. Istället vill jag berätta om hur det är att ha världens bästa jobb!
Att få arbeta och umgås med ungdomar är fantastiskt! De inspirera mig till att själv hålla mig ung till sinnet. De gör mig glad och varm i själen och ger mig många goa skratt. Men de håller också efter mig och ser till så att jag hänger med någorlunda i vad som händer i deras värld.  De tipsar om musik, sko- och klädreor, rättar mina stavfel och lär mig hur man kan använda datorn på smidigast möjliga sätt. Det är nog tack vare deras  (och de egna barnens) kritiska ögon som jag inte hemfaller åt frestelsen att bli en "gammal surtant". De delar också med sig av sina sorger och glädjor. De får mig att känna mig betydelsefull - inte bara som lärare, utan minst lika mycket som människa. De låter mig ibland t o m bli en del av deras liv. Om jag dessutom kan förmedla lite "kunskap" till dem och få dem att växa som individer är ju lyckan gjord för oss alla.
Som ni förstår stortrivs jag för det mesta med mitt jobb. Jag tillhör inte dem som längtar till pensionen. Men jag känner självklart ibland att energin inte räcker till allt jag skulle vilja göra. Så tack och lov har vi lärare fortfarande en hel del ledighet som kan användas för att göra annat. För det där jag skrev om kontraster i förra inlägget känns mer och mer nödvändigt. Jag måste ha förändring! Även om jag älskar mitt jobb, så är skolmiljön energikrävande. Och det gäller ju att ta sig igenom livet med hjälp av "ekodriving" för att kunna hålla igång så länge som möjligt. Därför drömmer jag om att bygga upp någon form av verksamhet vid sidan om, där jag kan syssla med ting och inte med människor.
Färg och form, vackra föremål, växter och miljöer ger mig energi och får mig att må bra. Jag har dock inga konstnärliga talanger, trots att många i min släkt både målar, fotograferar och musiserar. Hos mig sitter det nog mer i ögat än i händerna. Så vi får väl se vad jag hittar på framöver...
Men lärare det vill jag vara så länge jag orkar och eleverna orkar med mig!  Kram på er allihop!