I luften ovanför oss lämnar flygtrafiken ibland synliga spår.
Då är det svårt att låta bli att tänka på vilka spår detta sätter på livsbetingelserna för oss människor på lång sikt. Jag har ju skrivit om detta här på bloggen tidigare - varmare klimat, högre havsnivå, mer extremväder, djur och växter som dör ut eller brer ut sig i nya områden, miljöflyktingar, ekonomiska problem mm.
Häromdagen hade jag en liten konversation med sonen där han påminde mig om att det dessutom troligen blir fler pandemier och krig och att "vi kommer att bli tvugna att ge upp vår höga levnadsstandard".
Politikerna diskuterar minskade koldioxidutsläpp på nivåer som inte kommer att göra någon större skillnad. Det krävs en TOTAL OMSTÄLLNING AV HELA SAMHÄLLET NU om vi ska slippa stora problem. (Problem har vi ju redan.) Vi vanliga medborgare är ju inte heller beredda att ändra levnadssätt i någon nämnvärd utsträckning. Men vi kommer som sagt att bli tvugna!
Jag tänker osökt på hur man reagerade på svininfluensan i Storbritannien under våren. Först tog folk det med en klackspark - man ordnade t o m influensapartyn för barnen så att de skulle bli smittade i början av epidemin innan den blivit särskilt farlig trodde man. Det var ju ändå bara de svaga som dog... Sen började starka tidigare friska människor (även barn) dö och då förstod man allvaret och blev nästan hysteriska. Nu har GB det största antalet fall i hela Europa!
Varför försöker vi människor alltid förtränga det som är jobbigt istället för att ta itu med problemen direkt när de fortfarande är hanterbara?