Jag har mycket starka minnen av näktergalen från min barndom. Jag hade aldrig varken sett eller hört den, men jag visste att den sjöng mycket vackert och att det var en alldeles speciell fågel. Jag fick höra många sagor som barn, och i en av de H C Andersen skrivit stod det att "Näktergalen sjöng så vackert att kejsaren av Kina föll i tårar när han hörde den". Man gråter väl inte för någonting är fint tänkte jag då.
När jag gick i första klass i en mycket lite skola utanför Halmstad, hände något hemskt. En pojke som gick i tvåan fick blodförgiftning (idag förstår jag att det troligen var leukemi) och dog. Jag kände inte pojken och var dessutom sjuk den dagen när skolans elever fick veta vad som hänt. Men när jag blivit frisk och kom tillbaka till skolan, fick jag ta igen det jag missat. Då fick jag, precis som de andra redan gjort, skriva av en dikt av Britt G Hallquist. Den lyder "Så skönt som månens skimmer och näktergalens sång, blir det hos Jesus Kristus i himmelen en gång".
På den tiden trodde jag verkligen att det var så - idag är jag ateist.
Första gången jag hörde näktergalen var många år senare under ett besök på Hallands Väderö. Och visst sjunger den otroligt vackert! Och allra vackrast sjunger den om natten.
I morse hörde jag att näktergalen och flera andra flyttfåglar inte längre kommer till Sverige, i alla fall långt ifrån lika många som tidigare. Detta beror troligen på klimatförändringarna! Jag tycket att det är mycket sorgligt om kommande generationer inte ska få höra denna och andra fåglars skönsång i vårt land.

Igår såg jag blommande tusenskönor i vår trädgård. Är denna milda vinter också ett led i klimatförändringen? För tidigt att säga, men jag som röstade nej i folkomröstningen om vårt inträde i EU kan ju med gott samvete påpeka att EU-anpassade vintrar inte heller tilltalar mig.


Slut för idag tack för idag.