Denna duvhök hittade jag när jag skulle ta en kvällsrunda i trädgården.
Den måste ha flugit in i glaset till uterummet. Det har hänt någon gång tidigare att småfåglar gjort så men aldrig en stor rovfågel. Vi får nog sätta upp något som förhindrar detta. De där klistermärkena men ser lite varstans är så fula tycker jag. Någon som har ett tips på mera esetiskt tilltalande "fågelskrämmor"?
Lika fint väder idag som igår! Trädgården har fått en ordentlig genomgång den här helgen. Innan jag "tog kväll" gick jag runt och njöt och tittade på detaljer. Det är så lätt att missa det lilla i allt det stora...
Toppen på ett nypon efter en ljuvlig liten gul ros som är minst lika vacker nu tycker jag.
Bär efter en blomma som kommit med vinden och landat i vår häck.
Hård flinta som ser mjuk ut på en kantig gatsten av gnejs.
Det har varit ett fantastisk väder här hos oss idag!
Trädgårdsdagen inleddes med att maken invigde sin "överraskningspresent" ifrån ett välkänt postorderföretag i växtbranschen. Effekten på den lilla grillen var inte särskilt hög, men vad gjorde det att vi fick vänta lite på maten när det var över tjugo grader och soligt på uteplatsen.
Sen har jag rensat ogräs, mördat massor av sniglar, fyllt på med ny jord och planterat lökar. Allt för att få njutning både för stunden och i framtiden.
Dagens största sensation var dock den här lilla nyckelpigan som faktiskt är året första! I alla fall i vår trädgård. Att vi saknat den och alla andra små nyckelpigor är det ingen tvekan om med tanke på hur mycket löss och annan ohyra vi brottats med denna sommar.
Idag har jag fått en ny skoldator! Det är en liten fin bärbar sak med ett avtuggat äpple på.
Jag borde väl vara jätteglad men... Kommer jag att kunna använda den??? Problemet är att jag samtidigt använder Windows på min stationära skoldator. Anledningen till att vi använder både Mac och Pc på skolan är att de olika utbildningarna inte kunnat enas och jag undervisar på program i båda lägren.
Hemma använder jag dessutom xubuntu.
En yngre man i familjen fällde följande kommentar när jag beklagade mig: "Detta kommer att hålla din alzheimer borta". Eller också kommer det att leda till total förvirring tänker jag själv...
Igår samlades vi här hos oss - kusiner och sysslingar med respektive och avnjöt den traditionsenliga surströmmingsmåltiden. Det är minst tionde (vi har tappat räkningen) året i rad som vi träffas för detta gemensamma lilla intresse. Och vi har alltid lika trevligt!
I år var två nykomlingar inviterade. Min sons sambo och en sysslingpojkvän. Det är starkt av dem att följa med på surströmmingsfest trots att de inte är lika förtjusta i denna delikatess som sina partners. Är det det som kallas kärlek kanske?
Rubriken till det här inlägget är inte riktigt med sanningen överensstämmande för förra året åt vi faktiskt strömming två gånger och nu ligger det två burkar kvar i kylen som troligen kommer att öppnas senare i höst. Men bättre en gång för mycket än en gång för lite...
Vi har en humle som växer vid ingången till vårt hus. Den har en enorm växtkraft och var fram till idag så här vacker - i alla fall när man lyfte blicken och tittade på den övre delen av växten. Men tyvärr älskar någon sorts larv den lika mycket som vi. Så idag har jag klippt, rivit och slitit för att få ner den. Eftersom humle anses lugnande, inte bara det te man kan koka på kottarna utan även att andas in luften i dess närhet, kommer jag antagligen att sova gott inatt.
Pelargonerna blir dessutom glada för nu får de lite mer sol den sista tiden utomhus innan det är dax för vintervila.
Född på 50-talet och uppvuxen utanför Halmstad. Varit bosatt på ett antal platser i södra Sverige och är nu sedan många år bofast i Skåne. Trivs med mitt arbete som gymnasielärare och på min fritid försöker jag njuta av livet och uppleva sånt jag tycker är kul och vackert. Gift, har vuxna barn och två barnbarn. Bloggen startade jag som en miljöblogg men nu har den mer antagit formen av en livsstilsblogg och är min lilla glugg i mediavärlden.
