Iwillnevergiveup

 Dagligen brottas jag nu med ett litet dilemma där förnuft och känsla inte riktigt kan komma överens.

 

Jag har kunnat hålla mig i stort sett smärtfri med hjälp av de doser morfin, kopletterat med paracetamol, som läkarna ordinerat sen jag kom hem från sjukhuset. Vid tre tillfällen medan jag var inlagd hade jag rejält ont. Den ena gången var när jag vaknade upp efter den första operationen och de andra gångerna var det snåla nattsjuksköterskor som inte ville ge mig tillräckligt hög dos av morfin. Då var jag tacksam över att jag fött barn och lärt mig andningsteknik för att stå ut med smärtan!

 

Nu försöker jag såklart hålla nere doserna utan att behöva ha ont. Smärtan försvårar dessutom läkningen har fått lära mig. Samtidigt vill jag ju inte ta så mycket morfin så att jag blir beroende. När jag läser i Fass finner jag lite tröst i att de skriver att vid korrekt användning minskar risken för beroende. Men vad är då korrekt användning? Jag får inga tydliga svar på detta när jag frågar sjukvården.

Paracetamol är dessutom inte bra varken för lever eller njurar så det vill jag inte heller ta i obegränsade mängder.

 

Det är framförallt på kvällarna jag har ont. Hittills har jag inte kunnat sova i min säng eftersom det gör mer ont när jag ligger ner. Istället pendlar jag mellan soffan och en fåtölj. Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv för att jag numera kan sitta upp och sova. Det hade jag aldrig trott att jag skulle klara men nöden har ingen lag sägs det ju.

 

Sömnen är också viktig för återhämtningen så jag kommer nog att fortsätta med morfin ett tag till - i alla fall till natten även om det känns lite sådär...

 

Botsett från detta lilla dilemma är jag mycket glad över att läkning och återhämtning verkar gå helt enligt planerna. Nu tar jag helg från sjukgymnasten och nästa vecka behöver jag bara gå dit tre gånger. :)