Iwillnevergiveup

 

Det har hänt en liten olycka sen sist!

 

Första söndagen på sportlovet ramlade jag ner från en stol. Jag skulle sätta upp några skålar på översta hyllan i köket och nådde inte upp utan tog en köksstol till hjälp. Jag tappade balansen och föll handlöst i golvet. Tack och lov slog jag inte i huvudet men ganska snart kunde yngsta dottern, som var på besök, konstatera att min vänstra axel inte var som den skulle. Det blev ambulans till Helsingborgs lasarett. Röntgen visade en komplicerad fraktur plus att axeln var ut led. Jag gjordes redo för operation. Denna procedur upprepades fyra gånger innan jag tre dygn efter olyckan äntligen blev opererad. (Eftersom Hbg är akutsjukhus kan man aldrig planera operationer...)

Dagen efter kunde en axelspecialist konstatera att han inte var nöjd med resultatet.

Ny operation exakt en vecka efter den första. Denna gång med lyckat resultat förutom att en nerv i halsen troligen skadades av slangarna vid intubationen.

Idag för en vecka sedan kom jag hem från sjukhuset och jag mår bättre för var dag som går! :)

Jag har s k axellås och tar såklart smärtlindrande medicier och antibiotika - nästa vecka ska stygnen bort. Fem gånger om dagen tränar och sträcker jag armen och fyra gånger i veckan går jag till sjukgymnasten som aktiverar min axel. Däremellan vilar jag. Nu när det börjar bli riktigt vårskönt ute ska jag försöka komma igång med lite promenader också.

Det känns fortfarande som om jag har tandläkarbedövning i munnen - det är svårt att äta och jag sluddrar på talet. Men även detta blir mindre besvärande för varje dag.

 

Under de här veckorna har jag haft mycket tid att tänka...

 

Först var jag rent ut sagt skitförbannad för att jag bar mig så klantigt åt! Men med tiden har jag förlåtit mig själv och bestämt mig för att detta ska leda till något positivt. Jag ska göra allt jag kan för att bli helt återställd och jag ska leva lite sundare och framförallt stressa mindre i framtiden. När olyckan var framme var jag nog nära att gå i väggen men gick i golvet istället. Nu är jag sjukskriven fram till påsk och den tiden ska jag ta vara på!

En annan sak som blivit väldigt tydlig för mig är vilken fantastisk familj jag har och även många väldigt goda vänner. Mina närmaste har alla, var och en på sitt sätt, stöttat och peppat mig och varit helt underbara! Detta är inget jag anser att man kan ta för givet - därför känner jag både stor tacksamhet och är stolt över dem alla.  :)

 

Min plan är att skriva så ofta jag orkar och har lust här på bloggen och berätta om min rehabilitering för er som orkar "lyssna".

Njut av resten den här eftermiddagen och till er som kommer att titta på Melodifestivalen önskar jag en spännande kväll. Jag för min del ser jag fram emot att få höra Ellan Benediktsson igen.