Iwillnevergiveup

Jag läste en intressant artikel om att bryta vanor.

Vi har ju alla vanor som vi inte är så stolta över...

För min del tycker jag nog att "tröstätandet" är den värsta. När jag är trött och stressad (och det har ju varit mitt normaltillstånd ganska länge...) har jag för vana att antingen pigga upp mig med något gott och onyttigt t ex en fika hos Sanne i kiosken på skolan eller helt enkelt äta utan att ens tänka mig för. Det kan handla om att det ligger bjudgodis framme någonstans eller att jag helt enkelt tar en extra portion utan att ge mig tid att känna efter om jag är mätt.

Det här är ett beteende som jag präglats av sen jag var barn. Jag minns att både min mamma och min mormor ofta gav oss barn något gott att äta som tröst. På den tiden trodde men ju på fullt allvar att nerverna skulle bäddas in i fett för att hålla sig lugna.

Med åren har detta satt sina spår i form av en övervikt som dessutom till stor del lagt sig runt magen vilket ju inte är nyttigt alls!

Men fy vad det är svårt att bli av med detta överflöd! Nu när jag varit/är handikappad har jag inte ätit lika mycket som jag brukar men jag har ju heller inte rört mig som vanligt (faktum är att jag har nog inte suttit så mycket någonsin tidigare som de senaste veckorna) så det har i bästa fall gått jämnt ut. Jag vågar inte ens väga mig för att kolla. 

Ofta är det ju så att andra ser ens dåliga vanor tydligare än man själv gör. Därför utmanar jag nu er som känner mig irl att kommentera det här inlägget och tala om för mig vilka mina övriga dåliga vanor är. Och kom inte och säg att jag inte har några för det vet jag att jag har! ;) Det var tex en elev som upplyste min om att jag satte pekfingret och långfingret i näsborrarna när jag tänkte för några år sedan. Den informationen är jag mycket tacksam för så jag kunde få slut på det ofoget. :)

Jag ser med spänning fram emot era kommentarer. Nu när jag har mycket egentid kan jag ju ta itu med och bryta mina dåliga vanor!