Iwillnevergiveup

Jag brukar skämta om att jag troligen kommer att slå ihjäl min! (Förlåt mig mina kära barn - jag vet att ni inte tycker att jag är rolig när jag säger att jag kommer att dö falldöden). Nu vet jag att det förhoppningsvis inte kommer att bli så! Den senaste olyckan ska bli den sista i sitt slag. Jag är inte dummare än att jag kan ta lärdom av det som hänt.

Under de senaste femton åren har jag ramlat rejäl minsta fem gånger!

1) Jag ramlade ut ur en hiss som gått lite för långt ner och därmed uppstod en nivåskillnad mellan hissgolvet och golvet utanför. Jag föll med hela min tyngd på en stackars liten kille som stod utanför. Både pojken och jag klarade oss som tur är utan skador! Denna incident är den enda jag inte själv kan anses vara skuld till.
2) Jag hade bråttom över skolgården för att möta min käraste och halkade i en trätrappa belagd med grönalger. Jag studsade på rumpan ner för flera trappsteg och slog mig rejält i svanskotan.
3) Skyndade mig ner för trappan här hemma eftersom maken kallat till kvällste. Väl ner i hallen körde jag in stortån i nederfållen på byxan och föll framåt. Den gången fick jag endast blåmärken lite är och är.
4) En liknande snubbelolycka inträffade en försommarkväll när maken och jag hade "turat" (för er som inte känner till detta uttryck kan jag förklara att vi säger så när vi åker båtarna mellan Helsingborg och Helsingör för att äta och dricka). Väl hemma på uppfarten till huset fastnade jag med mina spetsiga finskor i de vida festyxorna. I fallet stukade jag alla fingrarna och det tog ett år för mig att bli helt återhämtad.
5) En underbart skön sommarkväll satt yngsta dottern och jag ute på altanen och njöt av skymningen. Jag ställde mig på en stol (!) för att tända några ljuslyktor som jag hoppades skulle öka mysfaktorn ytterligare. Stolen var dock gammal och halvrutten så jag körde ena foten rak igenom. Föll utan en chans att ta för mig och missade med en hårsmån från att slå huvudet i en stor kruka. Även denna gång kom jag undan med skrapsår och blåmärken.

 

Jag inser att jag haft änglavakt (kanske för att jag av någon löjlig anledning placerat en ängel i varje rum;))! Men även änglarna har nog annat att göra än att vaka över mig och kan säkert tröttna på en liten obetänksam kvinna som slarvar med sig själv. Det är dags för mig att ta ansvar så att jag inte faller pladask och slår mig fler gånger!

 

Idag ska jag, liksom igår, jobba på min solbränna! :)