Den senaste veckan har jag inte hunnit ägna bloggen säskilt mycket uppmärksamhet, men vi hade ett besök på skolan förra veckan som jag vill berätta lite om.
Tiina Rosenberg, känd bla från FI och professor i genusvetenskap i Lund, höll en föreläsning för våra elever. Hon har ju i media framställts som en militant manshatare, men det visade sig att hon har en mycket humanistisk syn på rättvisefrågor. Man hör ofta att vi alltid har ett val. Detta menade hon inte alls stämmer, eftersom de mest avgörande sakerna i livet som att och var vi fötts, i vilken tid vi lever och vilka som är våra föräldrar kan vi inte påverka. De här faktorerna styr i sin tur väldigt mycket över hur våra liv utvecklas.
Men vi kan påverka en del och mycket avgörs just när man lämnar gymnasieskolan. För första gången i livet gör man ett medvetet val av arbete, studier, bostadsort etc.
 Även om vi har vissa val måste vi dagligen umgås med människor som inte alla accepterar den man är. Tillhör man dessutom en minoritet blir detta extra påtagligt.
Allt detta vet vi och forskningen på området har kommit mycket långt. Ändå lever vi i en fullständigt orättvis värld med trakasserier, förföljelser, fysiskt och psykiskt våld.
Det är empati och viljan att förändra som saknas menar Tiina Rosenberg och jag tror tyvärr att hon har helt rätt.