När den här tavlan målades var min pappa en 13 årig grabb i Bohuslän. Då hade han redan förlorat sin egen far tio år tidigare. Jag fick behålla min pappa betydligt längre än så. Han skulle fyllt 93 år i juni. Så trots sorg och saknad känns det lugnt och tryggt att veta att han fick leva ett långt och på många sätt bra liv. Han var aktiv både fysiskt och mentalt så länge han orkade. Han hade samma livspartner i nästan 60 år, fick fyra barn och nio barnbarn. Han fick både uppleva andra länder och kulturer men också känna tryggheten i att leva i en för honom väl känd trakt i södra Halland bland människor han trivdes tillsammans med. Och han var mycket tacksam över att få bo kvar i det hus han, som pensionär, själv byggde med material från egen skog.
Kommentarer
Tina säger:
Besökte dina föräldrar på deras gård 1995 . Vi satt i köket och din mor bjöd på svamp paj ,den dagen glömmer jag aldrig ! Kärt minne .
Kram Tina
2011-02-22 | 15:09:54
Gunilla säger:
Tina - jag hoppas att du känner att du alltid är välkommen i vår familj!
Född på 50-talet och uppvuxen utanför Halmstad. Varit bosatt på ett antal platser i södra Sverige och är nu sedan många år bofast i Skåne. Trivs med mitt arbete som gymnasielärare och på min fritid försöker jag njuta av livet och uppleva sånt jag tycker är kul och vackert. Gift, har vuxna barn och två barnbarn. Bloggen startade jag som en miljöblogg men nu har den mer antagit formen av en livsstilsblogg och är min lilla glugg i mediavärlden.