I inredningstidningar kan man ofta läsa hemma-hos-reportage som beskriver människors val av olika stilar i sina hem. Jag tycker att detta ofta ser väldigt opersonligt ut. Ett hem ska vara just ett hem och inte ett designmuseum. Vårt hem har absolut inte någon stil...
Här finns gammalt och nytt, mitt och sambons i en salig blandning. Ibland har vi tyckt att det varit svårt att acceptera varandras prylar, sambon och jag (mest jag tror jag), men nu när vi bott ihop några år fungerar det bättre. Man liksom vänjer sig, på gott och på ont. Men faktum är att vissa saker som jag tidigare tyckte var gräsligt fula har jag börjat gilla mer och mer...
För mig är det viktigast att färgerna funkar och att alla föremål i hemmet väcker positiva känslor, framförallt för oss som bor här. Om våra gäster också gillar dem är det ju en bonus, men inte särskilt viktigt.
Så här ser delar av vårt sovrum ut, sedan vi de senaste dagarna "stajlat om" det lite:





Nyinköpta gardiner från IKEA som passar bra ihop med kuddarna (också IKEA) som vi haft sen tidigare.




Tavla som målats av en för mig nära och kär kvinna som jag beundrar mycket.






Matta och porslinsfigurin efter sambons mor som nyligen gick bort.




Egentligen tycker varken sambon eller jag om prydnadsföremål avi porslin, men den här är ovanligt vacker och dessutom läste jag nyligen att det "åter är inne med figuriner" så den här får en plats i solen hos oss.



En liten bricka för pennor och ett tändsticksaskfodral, som min morfar tagit hem från Kina, där han verkade som missionär mellan 1920 och 1950. Damen med en rökelse instucken i naveln har jag köpt i en "rättviseaffär" i Ängelholm.




Ängel köpt i Lillehammer i Norge.

Så ser det alltså ut hos oss...