i en "skogis":




Förutom allt det som gäller alla husdjur, som tex att de kräver uppmärksamhet och kostar pengar, så har norska skogkatter ett par speciella egenheter som man bör tänka på.
Det tar lång tid innan de blir vuxna. Det är ju i och för sig rätt trevligt att de är livliga och fortsätter leka, men det innebär också en hel del hyss. Dotterns katt är stor och lång och när han ställer sig på bakbenen når han rätt högt och tycker att det är kul att riva ner saker från både fönsterbrädan och mitt skrivbord. Han är dessutom rätt dum. Vi brukar skoja och säga att han nog egentligen är en hund, för de är ju inte lika smarta som katter (förlåt alla hundälskare). Det i särklass mest korkade som Boogie har gjort var att svälja en tia.  Ja, du läste rätt! Detta höll på att bli hans död och dotterns (=min) ruinering. Tur att han är försäkrad.
Det jag dock tycker är det mest besvärande med katter över huvudtaget och med Boogie isynnerhet är allt hår de fäller. "Boogie-snoggi"  är jättehärlig att gosa med, men de mjuka tunna håren fastnar överallt! På kläder och möbler, i maten och t o m i mina ögon har jag katthår. Det verkar som om håren har hullingar eller också är de feta, ungefär som lammull, för de går knappt att få bort heller. Usch och fy!
Och ändå är han ju helt underbar!