Som ateist är jag alltid lite kluven när det är dax för kristna ceremonier. Dopet är ju en högtid som innebär stora löften, från föräldrarnas och faddrarnas sida, att uppfostra barnet i kristen tro. Jag är i princip emot att utnyttja kyrkorummet för att skapa extra stämmning till festligheter, utan att verkligen ta det kristna budskapet på allvar. I det här fallet vet jag faktiskt inte vad de berörda tror på, trots att det var min sambos sonson som döptes. Mina egna biologiska barn är i alla fall inte döpta - det var en av de få saker jag och deras pappa var helt överens om.
Jag valde trots allt att delta under dagens festligheter - även jag kan göra saker för husfridens skull ibland. ;)        Och dessutom är han ju så bedårande den lille.