Ibland är det jobbigt att försöka vara miljövänlig. Som ni vet har jag ingen egen bil utan samåker med sambon till och från skolan. Idag när veckans konferens var slut lite tidigare än planerat och jag hoppades kunna åka hem halv fem i stället för fem som den vanliga tiden på tisdagar, blev jag grymt besviken. Det visade sig att sambon skulle ha ytterligare ett möte. Och visst hade han väl sagt det nån gång för "länge sedan", men det hade jag glömt eller kanske till och med förträngt. Då åkte jag till närmaste shoppingcenter för att söka tröst. Jag köpte bl a ett par slappejeans för 98:- och en liten bok (Peter Eriksson, Ursäkta, hur dags går jorden under?) som en elev tipsat mig om. Den här dagen blev som ni förstår inte optimalt miljövänlig för min del...
Född på 50-talet och uppvuxen utanför Halmstad. Varit bosatt på ett antal platser i södra Sverige och är nu sedan många år bofast i Skåne. Trivs med mitt arbete som gymnasielärare och på min fritid försöker jag njuta av livet och uppleva sånt jag tycker är kul och vackert. Gift, har vuxna barn och två barnbarn. Bloggen startade jag som en miljöblogg men nu har den mer antagit formen av en livsstilsblogg och är min lilla glugg i mediavärlden.