I morse fastnade jag fullständigt i mina bloggtankar vilket resulterade i att jag duschade alldeles för länge. Men jag tänker alltid så bra i duschen - får komma på ett sätt att påminna mig själv om att tiden är ute... Förr hade jag ju ofta en son eller dotter som stod utanför och bankade men den tiden är ju numera förbi. Det är lite knepigt med förändringar, de leder ofta som någon form av mer eller mindre angenäm inre resa! Men nu är det betydligt större förändringar på gång - det där med att hålla duschtiden är ju ett litet problem i sammanhanget.

Att resa korta sträckor ser jag inte som något större problem. Jag samåker till jobbet och passar inte mina och chaufförens tider så tar jag buss eller tåg. Detta gäller även när jag ska hälsa på släkt och vänner på södra sidan av Hallandsås. Längre sträckor blir lite knepigare. Allra knepigast blir det ju när man vill åka så långt att man "måste" flyga. Jag har ju ett barnbarn och en nästandotter i London. Dem måste jag ju träffa ibland! Jag läste en artikel där författaren menade att man ska avstå helt från att flyga för nöjes skull. När jag då analyserar min situation kommer jag fram till att man kanske kan anse att mina resor till London inte enbart är nöjesresor utan i första hand har en social funktion. Ett barn (jag syfter på barnbarnet) behöver ett stort kontaktnät och även om barnbarnet i fråga har en stor familj i sitt hemland så behöver hon säkert också sin svenska familj för att bli en god samhällsmedborgare. Och blir hon inte det så kan ju nästan vad som helst hända.... Och det tror jag inte ens den största miljövän vill ta ansvar för. Alltså har jag all anledning att resa i alla fall två gånger om året, men kanske inte fyra som det ju faktiskt har blivit det här senaste året.

När vi ändå är inne på temat Storbritannien tycker jag att det är glädjande, men också lite överraskande att det landet, tillsammans med vårt eget, är ett av de länder som lyckats minska sina koldioxidutsläpp mest. När jag vistas i GB får jag intrycket av att de inte bryr sig om miljön ett dugg. De kör bil som om de är på väg till BB med en födande kvinna i baksätet och dessutom finns det på tok för många bilar på denna lilla ö . Det hade inte förvånat mig ett dugg om den sjunker en vacker dag! ("ska komma från en geograf" kommenterade sambon när han korrade.) De slänger massor av mat och de sopsorterar inte över huvudtaget. Och så turboshoppar de - troligen precis som vi, en massa saker som ingen behöver. Det ligger nära till hands att tänka: vad kan vi göra i lilla Sverige för att rädda världen när de konservativa engelsmännen bara kör på som om de inte ens hört ordet miljö. Men jag ger inte upp! Det ingår inte i min personlighet (tyvärr tycker en del av mina närmaste).

Avslutningsvis påpekade sambon att det förekom ett mindre antal stavfel i mitt första inlägg. Jag ber om ursäkt för detta och skyller som vanligt på mitt lätta skrivhandikapp. Det här inlägget ska han få korrekturläsa innan jag publicerar det. Och nu är det gjort - han såg ut som en örn som spanade efter byte medan han läste. Ni förstår att jag är hårt hållen.
Slut för idag - tack för idag!